Approved

Vaknade igår på morgonen och kikade ut och såga att solen sken, vilket gjorde att jag piggnade till lite innan vi begav oss till tågstationen.Tågresan upp gick bra, lyssnade på musik, drack chailatte och sov lite.
 
Besöket på ambassaden gick jättebra, det tog ganska lång tid men jag blev godkänd vilket var det viktigaste (ca 2h). Jag fick ställa mig i kön som hade bildades bakom en skylt där det ståd att de som söker ett "nonimmigrant visa" skulle stå. Där fick man stå och vänta tills vakterna i ett litet hus sa att det är ok för dig att komma in. När det väl var min tur efter ca 45 min så tog de mitt pass och bockade av mig på en lista och så fick jag visa undersidan av mina skor. Sedan är det en säkerthets kontroll som på en flygplats med metalldetektor och röntgenmaskin. Mina elektroniksaker var jag tvungen att lämna in och jag fick ett nummer som jag sedan lämna tillbaka när jag gick ut för att få tillbaka dem. Jag fick sedan gå vidare till ett annat store hus, där jag fick ta en nummerlapp och vänta på mitt nummer. När det var mitt nummer som ropades upp fick jag lämna in alla papper och sedan sitta och vänta igen till mitt namn ropas upp. Då fick jag gå fram till en lucka där jag fick lämna fingeravtryck. Fick sedan gå och sätta mig och vänta igen till de ropar upp mitt namn igen. Nu fick jag upp ge vad jag skulle göra i USA och hur länge jag skulle stanna. Eftersom jag ska åka som au pair frågade hon om mina barn erfarenheter och att jag skulle berätta om min familj. Sedan sa hon: "your visa has been approved and will be sent to you within a week." Jag blev både chokad och glad, visste inte att "intervjun" skulle gå så snabbt, jag tackade och sedan var det ut i det fina vädret.
 
Efter besöket på ambassaden kikade vi lite på stan innan vi satte oss för att käka lunch. Vi gick och tittade lite till i affärer, jag köpte 3 nya bh:ar och sedan blev det en fika på Wayne's coffee. Klockan tickade på och sedan var det dax att traska tillbaka till stationen för att åka hem, de höll på med vägarbete utanför stationen så statyn utanför fick också skyddsutrustning :D 
 
Jag hade läst en del bloggar innan jag åkte upp om hur det skulle gå till så jag var inte speciellt nervös och de hade rätt, för det var verkligen inget att vara nervös för. För vet man vad man ska göra och allt sånt i USA så finns det ignet att vara nervös för. Nu så är det endast 33 dagar från den stora dagen!!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0